Krönika: Punkproblematiken av Ramon Calvo


    När en scen domineras av män räcker inte medvetenhet hela vägen.
    Är punken verkligen öppen för alla?

    Attraktionen till punk, förutom det musikaliska uttrycket, var för min del att man kunde göra saker själv. Scenen, om den ens existerade, som banden stod på var ingen skiljelinje mellan dem och åskådarna. I publiken fanns nämligen andra band, fanzinemakare, fotografer, distrofolk, screentryckare och allt annat som skapade gör-det-själv-andan och diversiteten inom punken.

    Till en början var jag uppslukad av alla intryck, av drivkraften, svetten och viljan att skapa något eget. Jag är i grund och botten en väldigt naiv person som tror gott om de flesta, så att jag till en början inte såg något negativt alls inom punkscenen är föga förvånande. Efter några år som punkare började jag däremot se på saker och ting annorlunda. Dels för att jag själv inte kunde identifiera mig med speciellt många, dels för att jag hade kommit till insikten att jag tidigare var mottaglig för allt eftersom jag definierar mig som man och scenen i stort riktade sig till mig.

    Missförstå mig rätt. Punkscenen är öppen för alla i teorin, men den är och har alltid varit mansdominerad. Av vita män. Precis som den krassa verkligheten punkscenen står i kontrast till när den gång på gång väljer att sparka uppåt. Ibland känns det som att människor tror att medvetenhet är det enda som spelar någon roll, och att man därefter inte aktivt behöver arbeta för den förändring man vill se. Det är tyvärr inte så enkelt, och vi måste därför börja säga ifrån och själva se till att vi inte är en spegelbild av alla de problem och ”ismer” som vi säger oss vara emot. Den gamla devisen om ”talk the talk and walk the walk” är fortfarande lika sann som den gången den först yttrades.

    Det är dags för oss alla att ta diskussionen om vår gemensamma scen på allvar, och lyssna på dem som vill vara med men känner sig utfrysta av en eller flera anledningar. Medvetenheten tar oss nämligen bara en bit på vägen. Resten av resan måste vi gå på egen hand i samklang med viljan att de facto förändra.

    Laura Jane Grace från Against Me!
    Patricia Elmqvist från Slöa Knivar


    Tags: #ramoncalvo #punk #lukinzine

    What's hot?

    Pastel Camo by adidas Originals

    The new Hu Holiday collection by Pharrell and adidas Originals

    Logga in

    Logga in med Facebook
    Eller
    Glömt lösenord?
    Har du inget konto? Skapa ett!